Archive for november, 2008
Jag har upptäckt att min engelska är rätt bra ändå.
Kommer en del utländska kunder på jobbet ibland. Jag blir nästan alltid imponerad av mig själv 
Pratar helt felfritt, om jag inte blir osäker över något såklart. Men det brukar ändå flyta på bra.
Det är värre med kunder som inte kan prata vare sig engelska eller svenska. Försök förstå att t.ex. en arabisk äldre kvinna vill köpa ett månadskort, och hon pratar på sitt språk, som jag dessvärre inte förstår något av alls, samtidigt som hon pekar.
Det hände faktiskt förra veckan tror jag det var. Satt inte ens på min egna linje då.
Det kom iaf fram en kvinna som sa något med siffran 18. Men jag har ingenting för 18 kr att sälja. Så jag blev förvirrad och hon blev mer och mer irriterad. Jag höll upp olika biljettsorter och allt möjligt men inget var rätt så till slut sa hon något som jag tror var en svordom och gick därifrån.
Inte så jäkla lätt att förstå någon som inte kan prata vare sig svenska eller engelska och ändå bor i Sverige, där större delen av befolkningen pratar engelska. Utöver svenska då såklart.
Jag har nu fått upp ögonen för Tradera.com
Lite för mycket är jag rädd, blir väl så när man äntligen fått pengar att kunna göra något med. Hittade en del fina saker 
Hoppas att jag vinner auktionerna.
Har även hittat julklappar som jag hoppas på åt mina bäjbs
Men dom får bli hemliga ifall att dom nu skulle läsa det här. Ja, jag menar er Tintin och Malin!
Mina efterlängtade skor blev äntligen mina igår <3
I lördags var jag på dop för min kusins lilla dotter på 4 månader. Det kändes sådär måste jag säga.
Jag var där med Tommy och Helena. Helena var där redan innan oss och hade tagit bänken längst fram. Alla i släkten var där, förutom pappa och min farbror Mats. Allt p.g.a. ett bråk startat utav farfar.
Jag och Tommy satte oss brevid Helena på bänken, resten av släkten satt på andra sidan gången. Jag kände mig helt utstött. Varför vallade Svenne in alla andra gäster på ”hans” sida av kyrkan men sa inget till oss?
Några hälsade, men det som sved mest var när min plastfarmor Gerd kom fram och hälsade på mig som att hon aldrig träffat mig tidigare. Farfar hälsade inte förrän efter dopet. Trots att han såg mig.
Jag har alltid tyckt bra om min farfar, fram till skillsmässan mellan mina föräldrar. Jag blev så arg när mamma berättade att släkten betedde sig som att mamma skulle slänga ut pappa på gatan, trots att det inte alls var hennes planer. Dom må ha haft problem, men min mamma är den starkaste och bästa personen jag någonsin haft äran att träffa.
Under upproret iaf så skickade jag ett mail till farfar angående all skitkastning. Jag skrev inget som kunde tolkas som ett direkt påhopp. Bara att dom tydligt nog inte hade tagit sig tid att lära känna mamma eftersom att dom hade såna funderingar.
Sen blev jag totalignorerad på min 18-årsdag. Förutom av Mats som jag fick ett kort av, det var det enda jag hade velat ha. En tanke. Men nej, inte ens det kunde dom ge mig.
Och nu efter ca 2 års uppehåll av släktträffs-deltagande får man kalla handen. Vad har jag gjort för fel?
Hela min dag var förstörd p.g.a. det. Skulle dessutom jobba kväll på Barkarby station, där det inte ens hann gå en timme innan jag blev utskälld.
Det konstiga var att det inte ens var mitt fel, två turister frågade vilken biljett som var billigast för dom att köpa, jag svarade, dom tvekade och tog extra tid. Tåget kom, mannen bakom stressade på mig när jag fått iväg turisterna. Jag skyndade mig in i det sista. Men han missade tåget.
Han kom tillbaka till luckan och tyckte att jag var SÅ dålig och det märktes minsann att jag var ny! Det enda jag kan göra för att undvika konflikt är att be om ursäkt, så det gjorde jag. Tyckte dock att det var aningen onödigt att komma och skälla på mig när han bara behövde vänta 15 minuter på nästa tåg, plus att han såg att jag gjorde mitt bästa för att se till att han kom med.
Men jaja. Jag hoppas iaf att du kom fram dit du skulle din jävla skithög
Sen fick jag panik när jag skulle göra redovisningen, men det löste sig iaf. Saknades dock 120 kr i kassan, som jag är 90% säker på att det ligger någonstans på skrivbordet.
Hellu allihopa.
Jag blev inspirierad av syrrans blogg och tänkte att det kunde vara ett utomordentligt sätt att avreagera sig på när saker dyker upp i vardagen. Så ja..
Here I go.