Just give me myself back and Don’t Stay!

En person har gett mig hoppet tillbaka.

No Comments |

It is breaking me down
Watching the world spin round
While my dreams fall down
Is anybody out there?

Losing my way
Keep losing my way
Keep losing my way
Can you help me find my way?
Losing my way
Keep losing my way
Keep losing my way
Can you help me find my way?

No Comments |

I förrgår var du här och hämtade ”dina grejer” pappa. Men det gör inget, jag kan inte känna något ändå. Absolut ingenting.

Du tvingade t.o.m. mig att åka till jobbet och hämta min dator och tvingade mig att vara stark inför en av mina kollegor. Jag såg på honom att han förstog att något var fel, men han frågade inget.

På vägen dit så sa du ”Jag hoppas du förstår varför jag gör såhär.” Hur menar du att jag skulle förstå det? Visst, det står att hon är en fitta här på min blogg. Men det är faktiskt min åsikt. Och hon verkar inte vilja förändra det heller. Du skulle bara veta vad det kunde ha stått om dig här pappa. Det som står nu är ingenting av vad jag känner. Eller inte känner kanske jag borde säga. Jag borde vara jättearg och ledsen och förstöra grejer kanske. Men det gör jag inte. För jag har blivit sårad så djupt in i själen att jag är som ett tomt skal. Jag kanske kan verka glad emellanåt. Men det är en fasad jag har satt upp när jag vill tänka på annat.

För er som undrade vad jag svarade på frågan så svarade jag ”Nej. För det finns inget som kan rättfärdiga det här.” då svarade pappa ”Men du förstår väl att jag inte tänker betala 1000 kronor för saker som du sitter och kaxar och kallar Helena för fitta på?”. Då svarade jag ”Det är lugnt, jag kan betala själv.”

Och här sitter jag nu. Med MIN nya laptop som JAG har betalat för MINA pengar och kaxar och kallar Helena för fitta.

Sen så tog jag upp det här med förlovningsdagen. Du sa att du inte kunde göra något åt det nu. Nej, så kanske det är. Men du skulle ha tänkt på det innan. Hur ska jag kunna vara glad över att min pappa förlovat sig med en 20 år yngre kärringjävel som inte kan bete sig som en vuxen, som dessutom har funnits med under halva mitt liv, fast dold, på MIN födelsedag. Det går inte att säga annat än att det är ett hån mot mig. För det är det. Och det var precis det du planerade Helena. Jag hoppas att du är nöjd över att du har förstört mitt, Tittis och mammas liv.

Jag säger inte att mamma och pappa kanske inte skulle ha skilt sig. Sånt händer ju oavsett. Men jag är helt övertygad om att allt hade kunnat sett anorlunda ut.

När du du åkte så såg det ut som att du skulle börja gråta. BRA! Är allt jag vill säga. För alla tårar som fallit från mig kan säkert skapa ett nytt världshav.

Du sa ”Jag hoppas vi inte förlorar kontakten på grund av det här.” jag svarade ”Jo, det gör vi.” ”..För jag vill väldigt gärna veta hur det går med jobbet. Och jag tänker ringa och jag hoppas att du svarar.” ”Vi får se.”

Den enda telefonen du kan nå mig på är hemtelefonen. För mitt mobilnummer får du inte. Det förtjänar du inte.

Och igår när jag satt på jobbet så ringde mamma och frågade om jag behövde prata av mig. Svarade att det kanske var en bra idé. PO hade sagt att han kunde åka ner, för han har också brutit kontakten med sin pappa och mamma tyckte att han skulle ha bättre svar än vad hon skulle ha haft.

Blev att vi åkte och köpte min nya dator och gick ett varv på ikea. Köpte en present åt mamma där också. Var rätt skönt att bara gå runt och tänka på ingenting. Fast jag tror att PO förstår hur illa det är med mig nu.

Men om man börjar gråta direkt när ens pappa säger ”Jag tycker om dig” mår man nog inte riktigt bra. Och så har det varit i säkert 6-7 år iaf.

Mamma ringde släkten igår. Tycker det var bra. Lite nervös över att dom ska läsa min blogg kanske. Inte för att jag skäms, men ja. Tänkte kanske inte att allt skulle bli så stort. Och då är vi åter tillbaka till att jag inte kan se saker på rätt sätt igen. Men nu är det som det är.

Ska väl avsluta det här inlägget med att tacka mina släktingar för att ni tog er tid att läsa om ni gör det.

1 Comment |

Känner mig så jävla lurad och besviken på allt och alla. Vart fan har alla som man kunde lita på tagit vägen?

Tycker att alla bara tar och tar av mig men ger ingenting tillbaka. Jag har inget mer att ge nu. Nu vill jag se att folk jobbar för MIG. Jag är faktiskt inte så jävla dum som alla verkar tro/tycka. Jag är trött på att alltid få jobba för två. Vart fan är dom som mer än gärna vill visa mig att dom finns där och vill vara med eller ha just mig. Bara för att jag är den jag är. Såna finns väl inte..

Känns som att jag alltid behövt fixa allt i mitt liv på egen hand. Visst, det är väl bra för då vet man att man kan. Men man blir liksom tömd på mental styrka. Och min brunn har sinat. Nu får någon ta och fixa den åt mig.

Jag tänker inte lyfta ett finger för dig om inte du gör det för mig först.

No Comments |

Det ultimata sveket är nu gjort..

Pappa valde bort mig för sin 20 år yngre golddigger.

Han ska dessutom ta ifrån mig min telefon och min dator. Även min systers studentpresent (hennes bärbara dator).

Tack pappa. Eller jag ska kanske inte säga pappa. För du vill ju inte ha mig längre. Men vet inte vad jag ska kalla dig för. Finns många alternativ i mitt huvud. Men du är härmed död för mig. För jag är ju död för dig.

Men för alla er som vill veta lite av sanningen så gick min pappa bakom ryggen på min mamma från att jag var 8 till att jag var 16. Mamma visste om det men ville inte bryta ihop inför mig och min syster. Min mamma är den starkaste kvinnan jag någonsin har mött. Förstå att leva med den vetskapen, dela sovrum med mannen som hon en gång älskade och gifte sig med, pappan till hennes två barn, i 8 år.

Mamma ville ta livet av sig fick jag reda på genom pappa. Han la skulden på mig och min syster. Den känslan är obeskrivlig. Du skulle sett mamma när jag berättade det för henne några månader senare. Klarade det inte ens utan att bryta ihop.

Mamma hittade kvitton från en resturang som hade samma datum som när hon fyllde år.

Min syster fick låna pappas mobil en gång, hon kollade sms av misstag. Där fanns ett sms från pappa till FITTAN där det stog att dom hade träffat FITTAN före mig och min syster.

Tänk på den här FITTAN som hela tiden visste att hon gjorde fel. Levde av vår pappa. Men vad gör inte såna FITTOR för pengar?

Och när mamma sedan säger till pappa att nu vill hon skiljas för hon inte orkar längre. Då gråter han och vill lösa allting. Men mamma ville inte, det var försent. Och vem kan klandra henne? Ingen vid sina sinnens fulla bruk i alla fall. Hon sa att han kunde vända sig till sin älskarinna (läs golddigger), då sa han att det inte var seriöst mellan dom.

Det tog cirka 1½-2 år innan vi fick träffa FITTAN. Hon vågade väl inte visa sig för oss. Hon sa knappt någonting till oss trots att vi försökte prata med henne. Vi gick verkligen in med öppna sinnen trots allt vi visste. Men inte tog hon chansen. Jag har inte ens träffat henne 10 gånger sen dess. Och jag tror att jag var runt 18 när jag träffade henne första gången. Det verkar däremot som att släkten känner henne bra med tanke på hur dom beter sig på släktträffar.

Och här sitter vi nu idag. Sms:et kom för en timme sen. Såhär står det: ”Hej. Jag har varit i kontakt med Tele2 och frågat vad jag behöver göra för att säga upp det bredband och dator som mitt företag abonnerar på samt din nya telefon ifrån 3 och säger jag upp det på måndag så behöver jag lämna tillbaka grejorna nästa vecka för jag vill inte betala för den utrustning som du sitter och kaxar och tjaffsar med så du får fundera på om du vill gilla läget eller kaxa på någon annan dator. Jag vill ha ditt svar senast på söndag kväll.”

Här ser ni nu svart på vitt, fritt för hela världen att se, att min pappa försöker skrämma/muta mig till tystnad. Men jag är ledsen pappa. Jag tänker aldrig mer bli mutad eller skrämd till tystnad. Det är slut nu.

Jag har precis beställt en ny telefon och en ny dator köper jag väl senare också. Jag behöver aldrig dig mer. Jag tänker inte ens ge dig mitt nya nummer. Så illa har du gjort mig nu.

Men en sak ska du veta pappa. Du får inte tillbaka dina saker utan att jag får svar. Tack förresten Magnus för tipset <3

Hej då för alltid pappa.

1 Comment |

Hold me now
I’m six feet from the edge and I’m thinking
That maybe six feet
Ain’t so far down

No Comments |

Jag vet fan inte vad jag ska säga längre. Ni glömmer när vi fyller år, eller om jag ska säga vad jag tror så skiter ni väl fan i det. I alla fall DU Helena! Vem fan tror du att du är?!

MIN pappa får inte skjutsa mig någonstans, får han ens träffa mig för dig? Eller du kanske vill att jag ska flytta lika långt bort som Titti är? Det kanske är det närmaste du kan klara av?  Du kan inte ta en jävla diskussion utan att ringa och skvallra för pappa? Och sen svarar du inte ens? Du får fan gråta hur jävla mycket du vill! Jag skiter i det här nu!

Du har funnits med sen vi var 8 år. Vadfan är du för en jävla fitta rent ut sagt?! Du har förstört ALLT! Hoppas du känner dig jävligt nöjd!  Det är så jävla svårt att gilla dig när mer och mer bara kommer fram hela tiden och du vill inte ens lära känna oss heller. Hade du skött det här någorlunda snyggt hade det kanske varit lättare men nu är det försent.

Och det är förjävligt att du satt upp bilder hos pappa från 2005. Då hade inte ens mamma och pappa skilt sig. Hur kan du ha mage att göra så mot oss? Vi är fan inte idioter!

Att du bara tror att vi går runt här helt ovetande.. Det är fan skrattretande. Har så sjukt mycket aggressioner inom mig om allt det här. Det här är bara toppen av isberget.

Klart som fan att jag är besviken. Det finns fan 364 andra dagar på hela jävla året och ni väljer våran födelsedag? Ni TAR vår födelsedag ifrån oss. Ni låter oss hamna i skymundan för att ni ”tänkte inte på det”. Vilket jävla hån!

Och jag ska inte ens börja egentligen när det gäller dig pappa. Jag hoppas verkligen att du läser det här. För det ska du fan göra. Vartenda jävla ord om jag så ska behöva läsa skiten för dig!

Mitt jobb har JAG förtjänat för att jag är BRA. Inte bara det, jag är helt jävla bäst! Men inte fan kan du se det. För du ser bara att du fixade det här åt mig. Att du alltid ska minimera mig och få mig att känna mig liten. Helt värdelös får du mig att känna mig.  Men det är väl det du vill. Kan du ens något annat? Vill du veta vem jag var eller har blivit? Eller ser du bara mitt ”feta” skal som måste gå ner i vikt? Verkar så..

Kommer du ihåg när jag sa till dig att om du inte ens försöker förändra dig så bryter jag kontakten? Det gick bra till en början, men nu är vi tillbaka igen. Och här sitter jag återigen så besviken att jag inte kan känna något längre. Du har fått mig helt bedövad känslomässigt. Är du nöjd nu? Eller vill du att jag ska gå så pass att jag tar livet av mig också? Det kommer du aldrig att lyckas med. Jag förtjänar så jävla mycket bättre än det här.

När jag ringde nyss så frågade du inte ens vad jag hade sagt. Du sa bara att jag skulle sluta tjaffsa med din nya kvinna som beter sig som en bebis. Och så sa du att du inte hade tänkt på att det var min födelsedag.  Och om du inte ens kan komma ihåg den födelsedagen som nyss var för 21:a gången så tänker du väl inte på mig heller mer än som en börda. Så jag tänker lätta på den bördan. Jag behöver inte dig, för du vill inte ha mig ändå.

Dra åt helvete båda två. Jag tänker inte höra av mig. Vill ni mig något så vet ni vart jag finns. Men jag vill inte höra annat än ursäkter. För jag tänker inte ta mer skit av er två.

No Comments |