Archive for the ‘Filosofiskt’ Category

In my head

Posted by: Sussi

mars 18th, 2010 >> Filosofiskt

För några veckor sen när jag satt på tunnelbanan från pojken så satt jag och tänkte på allt som hänt med pappa och sådär. Sen kom en tjej med en hund på och satte sig mitt emot mig.
Jag tyckte inte hunden var jättefin direkt, sen kollade jag ut genom fönstret och efter en stund så la sig hunden halvt på min fot och somnade. Jag tyckte det var sött. Det är bara syrrans hundar som gör så annars.
Sen satte sig hunden upp och kollade på mig och såg sådär extra snäll ut, som att den såg att jag inte mådde bra och tittade på mig med en tröstande blick. Sen la den huvudet bredvid mitt ben och suckade sådär lugnande som hundar och katter gör för att lugna en.
Jag föll direkt för den där hunden. Tänk att den brydde sig om att försöka få mig på lugnare, bättre humör trots att den inte sett mig förr. Tänk om människor var så, då hade världen varit en helt annan.

The wind is changing

Posted by: Sussi

september 21st, 2009 >> Filosofiskt

Känns så skönt att allting äntligen börjar vända. Det känns som att det kommer bli bra i slutändan ändå.
Har fått så oerhört bra stöd från jobbet och Daniel och alla andra.

For me it’s waking up beside you
To watch the sunrise on your face
To know that I can say I love you
In any given time or place
It’s little things that only I know
Those are the things that make you mine
And it’s like flying without wings
Cos you’re my special thing
I’m flying without wings

Tankar

Posted by: Sussi

augusti 22nd, 2009 >> Filosofiskt

Har pratat med två ex på senare tid. Det förvånar mig hur snabbt dom kan förälska sig i någon och t.o.m. säga dom ”tre magiska orden” efter en knapp vecka. Då känner man ju inte ens varandra.
Och en av dom har skrivit i sin blogg att han ”aldrig har känt såhär för någon tidigare”, precis som han sa till mig, till tjejen efter mig och nu till den här tjejen. Han verkar minst sagt vara fylld av udda känslor.
Det är underbart att dom är lyckliga, men det känns lite knas för mig som nu sitter här och ser hur just ovanstående historia upprepar sig gång på gång.
Det tog honom knappt ett dygn innan han hade en ny efter senaste avslutade kapitlet. Han åkte dit efter några dagar, stannade en vecka och går ut offentligt med att han älskar henne. Mys för dig, men då känns det som att du inte vet vad älskar verkligen betyder. En kommentar som jag hörde i någon serie passar in väldigt bra här ”You’re an I love you-whore.”
Som jag ser det så är du kär i kärleken. Inte den du ser i ögonen.

I can see tomorrow

Posted by: Sussi

juni 12th, 2009 >> Filosofiskt

Jag känner mig sedd.

Jag känner mig speciell.

Jag känner mig omtyckt.

Jag känner mig nästan lite hoppfull.

Små korta meningar som kanske inte alltid betyder något, men i speciella stunder betyder dom mycket. Det handlar om vem som säger det och vad man vet om personen. Ord som gör en sådär mysigt varm inombords. Man blickar upp mot himlen och ser solen trots att regnet öser ner.. :)

I hate this part right here

Posted by: Sussi

juni 9th, 2009 >> Filosofiskt

Varför blir alltid dom bästa utsatta för dom värsta människorna? Ni gör det så oerhört svårt för oss att väl lita på dom andra bra människorna när dom mot förmodan dyker upp. Så ibland missar vi varandra p.g.a. att en idiot har lämnat någon annans hjärta ärrat. Varför kan ni inte hålla er till varandra istället? Då får ni ju det ni vill och vi andra slipper oroa oss över att vi blivit tokiga.

Vi andra bra människor har svårt att nå varandra. Det borde inte vara så.

Vi vågar inte tänka lika långt fram som vi vågade förr, vi vågar knappt tänka på morgondagen längre. Vi är bara glada över att någon finns hos oss för stunden. För det är allt vi kan orka överkomma om personen skulle försvinna. Vi gör allt för att inte fästa oss vid varandra längre, för vi skulle inte klara smärtan av att än en gång få gå därifrån ensamma. Då går vi hellre ensamma från början, fast att vi inte vill. Vi vet att det finns någon där ute för oss, men vi vågar inte hitta den trots att våran inre röst ropar så högt den kan efter den vi letar efter. Vi bara står och stampar numer, går sakta framåt på våran egen stig eftersom att vi inte vågar korsa någon annans stig. Då tar vi hellre omvägen inne i den täta skogen, trots att det är mörkt och läskigt.

Det borde inte vara så.

Säg något nytt

Posted by: Sussi

juni 3rd, 2009 >> Filosofiskt

Jag är så jäkla trött på alla killar som bara kan säga ”Fan vad kåt jag är.”. Skulle jag bry mig? Gör något åt det som alla andra!

Kan ingen säg något jag inte hört?

Man vill ju höra att man är omtyckt, inte att man endast attraherar någon fysiskt. Jag kan lite mer än att ha sex, men det bryr sig ingen om.

Har du inget annat motiv kan du dra åt helvete.

Det är en person..

Posted by: Sussi

maj 30th, 2009 >> Filosofiskt, Jobbet

Det är en person som går förbi ibland. Han frågar hur jag mår och ser mig rakt in i ögonen, som att han kan se rakt igenom min fasad. Jag svarar alltid att det är bra, fast att jag kanske inte alltid är på bra humör. Han ser på mig att jag är trött oftast. Småpratar om allt möjligt en stund innan han går vidare.

Jag har ingen aning om vem han är, jag vet ingenting. Men ändå känns det som att han på något sätt känner mig, han vet vad som ligger under ytan.

Ibland brukar jag fundera lite på vem han är, hur gammal han är. Vart han cyklar jämt. För han har alltid med sig sin cykel. Alltid. Jag tror inte jag skulle känna igen honom utan den.

Men ibland känns det skönt att någon kan se bortom ens murar. Även om han inte vet någonting om mig, han vet inte ens vad jag heter. Men det känns som att han vet mina innersta hemligheter.

Posted by: Sussi

mars 9th, 2009 >> Filosofiskt, Övriga tankar

Jag känner mig rädd..

Vad har hänt med dig?

Vi har ju kunnat prata om saker innan, varför stänger du mig ute nu?

Ljus i mörker

Posted by: Sussi

februari 17th, 2009 >> Filosofiskt, Övriga tankar

En person har gett mig hoppet tillbaka.

Lurad

Posted by: Sussi

februari 8th, 2009 >> Filosofiskt

Känner mig så jävla lurad och besviken på allt och alla. Vart fan har alla som man kunde lita på tagit vägen?

Tycker att alla bara tar och tar av mig men ger ingenting tillbaka. Jag har inget mer att ge nu. Nu vill jag se att folk jobbar för MIG. Jag är faktiskt inte så jävla dum som alla verkar tro/tycka. Jag är trött på att alltid få jobba för två. Vart fan är dom som mer än gärna vill visa mig att dom finns där och vill vara med eller ha just mig. Bara för att jag är den jag är. Såna finns väl inte..

Känns som att jag alltid behövt fixa allt i mitt liv på egen hand. Visst, det är väl bra för då vet man att man kan. Men man blir liksom tömd på mental styrka. Och min brunn har sinat. Nu får någon ta och fixa den åt mig.

Jag tänker inte lyfta ett finger för dig om inte du gör det för mig först.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu