Archive for januari, 2009
Födelsedagen var inte direkt kul för min del. Jobbade 4.50-12.10 och självklart satt jag uppe hela natten för att jag hade bråkat med en person.. :/
Så det blev mest att jobba och sen sov jag hela dagen och vaknade vid 22-tiden. :/
I fredags så kom ju lönen iaf. Och jag låg riktigt bra till ekonomiskt och tänkte att nu ska jag köpte födelsedagspresenter till mig själv. 
Blev två par skor, 5 trosor, ett par hörlurar och ett Singstarspel så att man har lite att göra på festen, när den väl blir av.
Spenderade asmycket pengar på mig själv iaf. Och så vann jag 4 auktioner på Tradera också Så nu får jag lägga ner till nästa löning 
Mina födelsedagspresenter: Första paret blev bruna och andra paret skor var svarta. Hörlurarna behöver ju inget sägas om, dom är ju megafina som dom är 
Jag har tänkt på det ett litet tag. Och nu har jag kommit fram till att det är verkligen fel på mig. Jag är inte som jag ska vara. Jag är helt jävla pms:ig och klantig.
Jag vet inte vad som hänt riktigt, känns som att det är för många bakslag från förra året som fått mig helt crazy.
Om man då träffar någon ny, hur bra är det då om han ser ens dåliga sida som inte ens stämmer med hur jag är? Känns skit.
Plus att jag för bara några minuter sen fick höra att pappa ska förlova sig. Visst det är ju trevligt. Men sättet han sa det på..
”Vi tänkte att vi skulle förlova oss den 21:a, men vi tog den 22:a och då kom jag på att det är ju er födelsedag!”
Ursäkta men.. Vi fyller 21 år nu på torsdag. Och vår pappa glömmer bort när vi fyller år? Det är ju så man vill lägga sig ner och dö.
Varför förväntar jag mig ens något? Jag blir ju så jävla besviken jämt ändå.
Mamma och Po förlovade sig iaf när vi var där. Dom ville att vi skulle vara med. Det uppskattar jag. Men pappa ska tydligen förlova sig i ett helt annat land. Och som födelsedagspresent får man väl en jävla kaffekopp med någon dåligt ritad karta av Gran canaria på.
Tror jag ska sluta att förvänta mig något mer nu. Mitt hopp ligger på en riktigt låg nivå just nu.
Jag har tänkt en del på att många inte kan låta upptagna tjejer/killar/kvinnor/män vara ifred. Vad fan är det med folk idag?
Och alla jävla ex hit och dit. Vad ska det vara bra för? Det är slut – Get lost!
Visst man skiljs som vänner, men man kan i stort sett aldrig vara vänner ändå, så varför ens försöka? Och om man nu skulle vara vänner. Varför kan man inte ha ryggrad nog att säga att man skaffat en ny efteråt? Om man är vänner så ska man ha kommit över varandra, men det är ju aldrig så.
Förhållanden är lite som blommor. Man sår ett frö, det växer upp till en vacker blomma, i många fall vissnar den och dör. Men på något sätt är det ändå som att från blomman som vissnade så ramlade ett nytt frö ned i jorden. Det kan ligga där ett tag, kanske år. Och om man får kontakt med personen igen så börjar det där nya fröet gro, för man kommer alltid bara ihåg det bästa från ens tid tillsammans.
Och då kanske ena parten redan har träffat en ny som får lida. Men inte fan ägnas den en tanke.
Jag hatar personer som bara tar för sig som att dom skulle äga hela världen. Var en som jag känner som trodde att jag var på g med en killkompis för några år sen. Hon såg till att hon kom dit först och bara roffade åt sig av honom.
Jag är inte arg över att hon tog honom, för jag och han var inte på g och har aldrig varit det heller. Men just sättet gör mig asförbannad. Och just att hon satt och sa det till mig öga mot öga. Hallå? Har du ingen skam i kroppen eller?
Och så småningom vissnade även deras blomma. Och sen nästan ett år senare så ska hon på honom igen?
Du får ursäkta mig om du läser det här, men det skulle du ha tänkt på lite tidigare, med tanke på allt som hände så förtjänar inte du honom.
Han ska ha någon som älskar honom som han förtjänar att bli älskad, han ska ha värme och kunna känna tillit. Han ska ha allt han behöver.
Och det kunde inte du ge honom. Du förtjänar inte honom.
Idag berättade min arbetsledare att jag kommer få fast anställning 1 februari 
Känns så jävla bra! Kan inte inse vilken tur jag haft tror jag :S
Sjukt jobbig vecka annars.
Bor numer själv igen. Känns skönt samtidigt som jag har dåligt samvete över att ha sårat en person. Men jag antar att det är livets gång.
Själv känner jag mig otroligt likgiltig inför allt. Jag kan inte känna ett skit. Varken direkt lycka eller sorg. Allt bara rinner av som på ett paraply. Hoppas på att återhämta mig snarast..
Fast veckan har inte bara varit skit. Malin var ju här och förgyllde 5 av mina dagar. Ser ut som skit i vardagsrummet, men det var det värt. Fick ju vara massa fin på nyårsafton. Borde väl ha tagit bild, men ni som känner mig vet ju hur jag är.
Gud vad jag svamlar på. Ingen orkar läsa iaf.
Det var väl allt för idag.
Natti people.