Just give me myself back and Don’t Stay!

About

I förrgår var du här och hämtade ”dina grejer” pappa. Men det gör inget, jag kan inte känna något ändå. Absolut ingenting.

Du tvingade t.o.m. mig att åka till jobbet och hämta min dator och tvingade mig att vara stark inför en av mina kollegor. Jag såg på honom att han förstog att något var fel, men han frågade inget.

På vägen dit så sa du ”Jag hoppas du förstår varför jag gör såhär.” Hur menar du att jag skulle förstå det? Visst, det står att hon är en fitta här på min blogg. Men det är faktiskt min åsikt. Och hon verkar inte vilja förändra det heller. Du skulle bara veta vad det kunde ha stått om dig här pappa. Det som står nu är ingenting av vad jag känner. Eller inte känner kanske jag borde säga. Jag borde vara jättearg och ledsen och förstöra grejer kanske. Men det gör jag inte. För jag har blivit sårad så djupt in i själen att jag är som ett tomt skal. Jag kanske kan verka glad emellanåt. Men det är en fasad jag har satt upp när jag vill tänka på annat.

För er som undrade vad jag svarade på frågan så svarade jag ”Nej. För det finns inget som kan rättfärdiga det här.” då svarade pappa ”Men du förstår väl att jag inte tänker betala 1000 kronor för saker som du sitter och kaxar och kallar Helena för fitta på?”. Då svarade jag ”Det är lugnt, jag kan betala själv.”

Och här sitter jag nu. Med MIN nya laptop som JAG har betalat för MINA pengar och kaxar och kallar Helena för fitta.

Sen så tog jag upp det här med förlovningsdagen. Du sa att du inte kunde göra något åt det nu. Nej, så kanske det är. Men du skulle ha tänkt på det innan. Hur ska jag kunna vara glad över att min pappa förlovat sig med en 20 år yngre kärringjävel som inte kan bete sig som en vuxen, som dessutom har funnits med under halva mitt liv, fast dold, på MIN födelsedag. Det går inte att säga annat än att det är ett hån mot mig. För det är det. Och det var precis det du planerade Helena. Jag hoppas att du är nöjd över att du har förstört mitt, Tittis och mammas liv.

Jag säger inte att mamma och pappa kanske inte skulle ha skilt sig. Sånt händer ju oavsett. Men jag är helt övertygad om att allt hade kunnat sett anorlunda ut.

När du du åkte så såg det ut som att du skulle börja gråta. BRA! Är allt jag vill säga. För alla tårar som fallit från mig kan säkert skapa ett nytt världshav.

Du sa ”Jag hoppas vi inte förlorar kontakten på grund av det här.” jag svarade ”Jo, det gör vi.” ”..För jag vill väldigt gärna veta hur det går med jobbet. Och jag tänker ringa och jag hoppas att du svarar.” ”Vi får se.”

Den enda telefonen du kan nå mig på är hemtelefonen. För mitt mobilnummer får du inte. Det förtjänar du inte.

Och igår när jag satt på jobbet så ringde mamma och frågade om jag behövde prata av mig. Svarade att det kanske var en bra idé. PO hade sagt att han kunde åka ner, för han har också brutit kontakten med sin pappa och mamma tyckte att han skulle ha bättre svar än vad hon skulle ha haft.

Blev att vi åkte och köpte min nya dator och gick ett varv på ikea. Köpte en present åt mamma där också. Var rätt skönt att bara gå runt och tänka på ingenting. Fast jag tror att PO förstår hur illa det är med mig nu.

Men om man börjar gråta direkt när ens pappa säger ”Jag tycker om dig” mår man nog inte riktigt bra. Och så har det varit i säkert 6-7 år iaf.

Mamma ringde släkten igår. Tycker det var bra. Lite nervös över att dom ska läsa min blogg kanske. Inte för att jag skäms, men ja. Tänkte kanske inte att allt skulle bli så stort. Och då är vi åter tillbaka till att jag inte kan se saker på rätt sätt igen. Men nu är det som det är.

Ska väl avsluta det här inlägget med att tacka mina släktingar för att ni tog er tid att läsa om ni gör det.