Det är en person som går förbi ibland. Han frågar hur jag mår och ser mig rakt in i ögonen, som att han kan se rakt igenom min fasad. Jag svarar alltid att det är bra, fast att jag kanske inte alltid är på bra humör. Han ser på mig att jag är trött oftast. Småpratar om allt möjligt en stund innan han går vidare.
Jag har ingen aning om vem han är, jag vet ingenting. Men ändå känns det som att han på något sätt känner mig, han vet vad som ligger under ytan.
Ibland brukar jag fundera lite på vem han är, hur gammal han är. Vart han cyklar jämt. För han har alltid med sig sin cykel. Alltid. Jag tror inte jag skulle känna igen honom utan den.
Men ibland känns det skönt att någon kan se bortom ens murar. Även om han inte vet någonting om mig, han vet inte ens vad jag heter. Men det känns som att han vet mina innersta hemligheter.
Leave a Reply
XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
maj 31st, 2009 at 21:39
Det lät nästan lite scary, men förstår vad du menar.