Just give me myself back and Don’t Stay!

About

Varför blir alltid dom bästa utsatta för dom värsta människorna? Ni gör det så oerhört svårt för oss att väl lita på dom andra bra människorna när dom mot förmodan dyker upp. Så ibland missar vi varandra p.g.a. att en idiot har lämnat någon annans hjärta ärrat. Varför kan ni inte hålla er till varandra istället? Då får ni ju det ni vill och vi andra slipper oroa oss över att vi blivit tokiga.

Vi andra bra människor har svårt att nå varandra. Det borde inte vara så.

Vi vågar inte tänka lika långt fram som vi vågade förr, vi vågar knappt tänka på morgondagen längre. Vi är bara glada över att någon finns hos oss för stunden. För det är allt vi kan orka överkomma om personen skulle försvinna. Vi gör allt för att inte fästa oss vid varandra längre, för vi skulle inte klara smärtan av att än en gång få gå därifrån ensamma. Då går vi hellre ensamma från början, fast att vi inte vill. Vi vet att det finns någon där ute för oss, men vi vågar inte hitta den trots att våran inre röst ropar så högt den kan efter den vi letar efter. Vi bara står och stampar numer, går sakta framåt på våran egen stig eftersom att vi inte vågar korsa någon annans stig. Då tar vi hellre omvägen inne i den täta skogen, trots att det är mörkt och läskigt.

Det borde inte vara så.