Archive for oktober, 2009
Fick rosor av chokladsmurfen i torsdags. 
Fick ta hem dom till mig i fredags för en viss person hotade att kasta dom annars.. 
Var rädd att dom inte skulle klara hemfärden och att dom skulle vara mos på vägen hem, men inte då Såhär fint blev det hemma hos mig.
Har fått mina nya efterlängtade stövlar som Ellos höll på att glömma bort att skicka till mig.. Morr på dom. Men dom är äntligen framme och jag ääääälskar dom
<3
Det var massa banarbeten igång i helgen med pendeltågen. Så det var avstängt hit och dit och det ändrades hela tiden. Vi hade dessutom fått fel information om avstängningarna så det blev kaos på fredag morgon. Som tur var så jobbade inte jag förrän på kvällen.
Men i lördags eftermiddag så blev det avstängt från Kungsängen ut mot Bålsta. Så jag ställde upp skylten framför barnvagnsgrinden, som ni ser på bilden. Ändå gick folk förbi utan att ens ge skylten en blick. :S Jag förstår inte hur man inte kan kolla på en skylt när den står mitt i vägen..
Sen skulle ju Swebus ha en informatör ute vid busshållplatserna. Men det visade sig vara helt värdelöst. Folk såg dom inte ens för dom stog och tryckte i fel busshållplats för att det regnade. Great, tack som fan för stödet.
Blir att skicka ett klagomail till DC sen så dom kan klaga vidare.
8 månader har gått sen du satte din fot i mitt hem för sista gången. Och när du gick med vad som såg ut som tårar i ögonen så sa du ”Jag kommer ringa och jag hoppas att du svarar för jag vill veta hur det går med jobbet och så..”. Man kan ju undra vart dom samtalen tog vägen. För min telefon har inte ringt sen dess. Du frågade inte ens om mitt nya mobilnummer när du tvingade mig att byta. No fucking nothing.
Inte ens om helvetet skulle frysa till is och grisar började flyga skulle jag förlåta dig för allt du utsatt mig, mamma och Titti för.
Ibland är det nästan så jag hoppas att fittan blir gravid och så sitter du där i skiten sen.
Fast egentligen inte. För stackars barn. För det första tokful och för det andra en psykiskt störd morsa och en ryggradslös skit som far. Det kan inte bli annat än skit av det.
Jag skulle aldrig se det som mitt syskon. Jag har mina tre syskon redan, det är dom enda som existerar för mig.
Den enda pappan jag någonsin haft är PO, det finns ingen annan jag kan minnas.
Om jag bestämmer mig för att gifta mig är det han som ”vinner en son”, om jag bestämmer mig för att skaffa barn är det han som blir morfar.
Precis som det ska vara.
Och inom en snar framtid flyttar jag också, då kommer du inte veta vart jag finns längre. Fast vad gör det? Det är ju inte som att du kommer förbi längre ändå.