Det som inte fick hända hände. :/
Min egen födelsedag är inte min längre. För det såg hon och du till att det inte skulle vara.
Jag var fast besluten om att det inte skulle få vara så. Men tänk att det gått ett helt jävla år för att ni inte kan ta ansvar för era egna handlingar. Är inte det sjukt? Två vuxna människor kan inte ta ansvar för sina handlingar. Fast jag skulle nog inte kalla den ena för vuxen, snarare ett förvuxet barn. För det är precis vad du är.
Och trots att jag klart och tydligt sagt till dig att jag inte vill att du nämner mig på din msn eller mailar eller vadfan du nu hittar på. INGET vill jag se av dig. Möjligtvis din röv när jag sparkar ut dig ur mitt liv. Men inget annat.
När jag pratar om det här med mina kompisar, eller vem som helst egentligen, så kan ingen förstå. Inte en enda kan ens försöka sätta sig in i den här situationen. Och om ingen annan kan det, hur ska jag då kunna klara av att leva i den?
Jag försöker klippa av alla band och allting. Men sen rusar tankarna iväg och raseriet sköljer över mig och gör att jag vill kasta sönder saker i min närhet och egentligen sätta mig på tåget och åka över och spraya något på kärringjävelns dörr så att hon får skämmas i sitt hus.
Jag har försökt träffa ”pappa” på senare tid. Utan kärringjäveln. Men hon gör allt för att hindra mig. Den enda gången han faktiskt kunde så hade fittan sagt att jag skrivit skit till henne på msn. Vilket visade sig vara ett msn-virus som jag åkt på. Vilken idiot som helst, även dom efterblivna fittorna, kan se att det är ett virus. Men då sa hon direkt till ”pappa” att jag skrivit något dumt.
Och jag önskar egentligen att jag gjort det. Men nu var det ju inte så. Fast jag hoppas innerligt att hon var dum nog att trycka på länken hon fick och fick viruset själv. Men det är vår lilla hemlighet 
Leave a Reply
XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
januari 24th, 2010 at 23:47
Älskar avslutningen i inlägget. Och jag kan verkligen inte förstå hur man kan utsätta sina egna barn för nåt sånt, jag vill men kan inte. Det jag däremot kan, vill och tänker göra är att lyssna när du vill prata. Det vet du. <3 Kram
januari 24th, 2010 at 23:50
Hej.
Mitt allra första besök här i din blogg.
Vad är det egentligen som har hänt?
Hoppas att det reder sig för dig, hur som helst!
/Kram Nilla!
januari 24th, 2010 at 23:55
Det finns att läsa i arkivet i januari/februari
Kul att du började läsa bloggen
mars 15th, 2010 at 14:01
Att vara pappa eller mamma är inget som man någonsin slutar vara, men samtidigt så är det inte heller något som säger att man är klok, omtänksam eller något sånt bara för att man är det.
Det enda som man möjligtvis skulle kunna kräva omtänksamhet och klokhet av är åren. Ju äldre man blir desto mer borde man förstått och respektera. Om en tre åring ligger och skriker på ett golv över något den får, så är det inte ok för en vuxen att göra det
Så spelar man på att man är äldre än någon, så bör man också kunna visa det genom att tänka efter, ta ansvar och agera på ett sånt sätt. Alla kan inte, behöver inte och ska nog inte ens gilla varandra – men man måste respektera att det finns folk som inte gillar en (ännu)
Som styvförälder så måste man inse att så som man behandlar ens partners barn, så behandlar man även sin partner, och som förälder får man aldrig glömma att man först och främst har ansvar för sig själv, sen sina barn och därefter sin partner – man själv sitter som spindeln i nätet och har ansvaret för relationerna kring sig. Gör man inget åt dem, så visar man alla hur lite man inte bara bryr sig om dem, utan även sig själv.
Jag hoppas verkligen att nu när vårsolen kommer kommer, att de kan få lite ljus för sina egna små mörka spöken och hörn, så att de kan inse hur fel de agerar (alltså hur de själva agerar – det är helt ointressant vad andra gjort mot dem). Kan de se sina egna fel, så kommer de att må bättre och kanske till och med få andra att se vad de anser är deras fel.
Kram/a