Archive for the ‘Jobbet’ Category
Det är helt otroligt vilken jobbig natt/morgon det här blev. Och klockan är bara 7.10, vad mer kan jag förvänta mig ska inträffa idag?
Drömmer att jag är höggravid med tvillingar och kommer typ 5 timmar sent till jobbet. Sen vaknar jag 15 minuter innan klockan ringer och kan inte somna om. Går upp och gör mig i ordning och ska hänga av hemma-nycklarna till Daniel, men håller på att lämna jobb-nycklarna istället.
Kommer till jobbet efter en lite halvstressig promenad, går in och startar datorn och hänger av mig jackan för att det är så varmt ute och ska gå ut och kolla klotter. Kollar att jag har allt med mig och går ut på plattformen. När jag vänder tillbaka får jag en känsla av att jag glömt något och blir alldeles kall och känner efter i fickorna, jag lämnade nycklarna i spärrexpeditionen.
Ringer Anne som har driftbilen så hon får slänga sig hit vid 5.30, hon kommer hit strax efter 6 och kommer fram till mig och säger ”Jag har gjort en tabbe jag med..” och det visar sig att hon fått fel nycklar med sig från Centralen…
Så DC får springa ner till tåget som går 6.13 från centralen och skicka rätt nycklar istället.
Nycklarna kommer fram 6.50 ungefär så kom precis innanför dörren igen.
Hoppas att det här räcker för idag på otursfronten.
Idag satt jag på jobbet som vanligt och höll nästan på att somna av uttråkning när telefonen ringde. Det var stationsvärden från Bålsta som ringde och berättade att resenärer som kommit med senaste tåget berättat att det var en kraftigt berusad man som hade gått av tåget hos mig och att jag borde gå ut och kolla att han inte ligger på spåret någonstans.
Så jag vandrar ut till mitten av plattformen och kollar spåret på Bålsta-sidan av plattformen utan att se något. Tänker nästan vända tillbaka men kollar på Stockholms-sidan också och ser något på spåret längre bort. Rusar dit och där ligger en man och kollar upp på mig med en ”Vem är du?”-blick. Jag får panik och säger åt gubben att snabbt som fan flytta sig från spåret innan ett tåg kommer och sliter upp stationstelefonen för att ringa och stoppa tågen, men stationstelefonen är för långt bort från basenheten för att få täckning.. Som tur är har jag min mobil med driftcentralens nummer inlagt i telefonboken och ringer från den och han som svarar säger att han ska stoppa tågen och ringa tillbaka. Medans så mer eller mindre skriker jag åt gubben som bara rullar omkring på rälsen att ta sig därifrån, då jag vet att ett SJ-tåg kan komma när som helst.
Så ringer DC och säger att dom stoppat tågen. Jag har fortfarande panik och på gränsen håller på att flippa ur så jag frågar om jag ska hoppa ner och hjälpa honom men han på DC säger bestämt nej. Vi lägger på och jag vet inte vad jag ska göra annat än att försöka övertala gubben om att rulla av spåret och ser ett SJ-tåg komma rullandes sakta mot mig och gubben och flippar ur ännu mer för tåget bara kommer närmare. Typ 50 meter ifrån gubben ringer DC igen och frågar hur det går och jag skriker ”Tåget stannar ju för fan inte! Det är bara 20 meter bort nu och kommer köra över honom!” men han på DC säger lugnt att dom förmodligen bara kör långsamt framåt för att kunna hjälpa mig, och det gjorde dom ju såklart.
Så lokföraren hoppar ut och frågar om det är någon som vill ”vandra vidare” men jag svarar att han förmodligen ramlat ner bara, sen kommer typ 10 personer ut från SJ-tåget (personal på tåget) och medans dom lyfter upp honom så ringer jag 112.
Gubben blödde ur örat, inte så att det forsade men jag vet att det kan vara farligt när det blöder sådär. Och så åker tåget vidare sen och jag står med gubben på plattformen och inväntar ambulansen och väktare och sen ska gubben helt plötsligt resa sig men jag trycker ner honom samtidigt som jag uppmanar honom att ligga ner. Och han svor åt mig på finska. Sen kom äntligen ambulansen och hjälpte till och få bort honom.
Ungefär 40 minuter efter jag verkligen behövde väktarnas hjälp dyker dom upp och frågar hur det har gått.
Dom finns fan aldrig till hands när man behöver dom..
Det var massa banarbeten igång i helgen med pendeltågen. Så det var avstängt hit och dit och det ändrades hela tiden. Vi hade dessutom fått fel information om avstängningarna så det blev kaos på fredag morgon. Som tur var så jobbade inte jag förrän på kvällen.
Men i lördags eftermiddag så blev det avstängt från Kungsängen ut mot Bålsta. Så jag ställde upp skylten framför barnvagnsgrinden, som ni ser på bilden. Ändå gick folk förbi utan att ens ge skylten en blick. :S Jag förstår inte hur man inte kan kolla på en skylt när den står mitt i vägen..
Sen skulle ju Swebus ha en informatör ute vid busshållplatserna. Men det visade sig vara helt värdelöst. Folk såg dom inte ens för dom stog och tryckte i fel busshållplats för att det regnade. Great, tack som fan för stödet.
Blir att skicka ett klagomail till DC sen så dom kan klaga vidare.
Kommer in. Dörren är vidöppen till expeditionen (den ska vara stängd och låst), sätter på datorn, ser att inloggningskortet till Access-maskinen ligger framme (om det hade blivit inbrott hade det ju bara underlättat för att försöka göra fejkkort), skylten för luckan sitter inte uppe, grinden och spärren var inte på blink. Så skulle hon ha gjort en korrigering på dagsredovisningen, men hade inte skrivit någon lapp om att hon gjort det så jag skulle kolla efter om hon hade gjort det eller inte. Tar fram dagsredovisningspärmen och inget som ska häftas på papperet är dithäftat och det är inga hål på papperet så allt låg löst. Så hela skiten åkte ner på golvet.
Så underbart kl 5 en lördagsmorgon.
Funderar seriöst på att klaga till min arbetsledare på den där syskonskaran. Det är alltid något dom glömmer och gör lite som dom vill med saker och ting.
Det är bara en som är noggrann. :/
Trodde kvällen skulle bli lite långtråkig, men det blev lite action ändå. 
Var en man som var väldigt full som kan fram till luckan och sa att han precis missat tåget och undrade när nästa gick. Sen gick han ut på plattformen igen och satte sig. Han skrek lite grann och sen började han slåss med en papperskorg.
När han sen missade tåget efter det också så blev jag lite orolig och ringde väktarna. Dom kom 30 minuter senare och hittade honom direkt.
Så kom dom fram hit och sa att han var trevlig och allt. Sen kollade dom ut och såg mannen göra något konstigt så dom gick ut igen. Stod ute ett tag och sen hoppade en av väktarna ner på spåret och plockade upp något. Sen verkade dom visitera honom.
Sen tog dom med mannen in på kundtoan och bad honom sitta där inne. Den ena väktaren stod och höll upp dörren och den andra gick runt i vänthallen. Hörde att dom väntade på polisen.
Polisen dök upp kanske 30-40 minuter senare och det visade sig att väktarna hittat konstiga tabletter i mannens fickor.
Det hade jag inte väntat mig måste jag säga. Men det var ju tur att man ringde väktarna iaf.
Kommer till jobbet, ser att det är massa vatten i hiss-schaktet, kommer upp och pratar med Bibbi som jag skulle avlösa. Hon hade ringt och felanmält. Så satt hon väl kvar till 14.30, fast att hon fick gå redan vid 12.40. Var väl inte direkt asglad över det.. Men Eva kom och visade hur man kollade biljetter och sådär för vi hade fått en ny leverans. Sen ringde Bibbi igen angående vattnet i hiss-schaktet. Då svarar dom att dom har ”viktigare saker för sig” innan dom kan komma :S Och då hade vattnet nått första våningen och runnit ut över golvet. Sen försvann Bibbi. Jag ringde mamma och sen min arbetsledare. Det kan vara livsfarligt att ha vatten sådär. Han tog iaf tag i problemet och skickade ut 4 betalvärdar som skulle informera resenärerna in och ut genom stationshuset, även hjälpa till med att dra upp barnvagnar för trapporna eftersom att hissen var ur funktion och bara stod och tjöt..
Sen kom driftbilen och brandkåren och kollade igenom huset när vattnet hade översvämmat soprummet och hela entréhallen så att folk hade börjat få vada in till trappan.
Sen dök äntligen folket från Primär upp och utbrast ”Jävlar vad mycket vatten!”. Varför tror ni att jag ringde och tjatade för jävla puckon? :S
Efter 7 timmar dök dom iaf upp. Pumpade ut vattnet och skulle återkomma imorgon. Great..
Känns även som att jag håller på att driva bort någon jag tycker om från mig själv 
Var inte riktigt meningen.. Tycker om dig iaf..
Kommer tillbaka till jobbet och får höra att vi börjat sälja Access-kort nu. Läskigt!
Jag känner mig totalförvirrad och jag har inte ens min fusklapp med mig! Kändes som att man blev puttad från kanten av stupet nästan 
Men nervositeten lägger sig väl när man väl börjat sälja korten. Så svårt var det ju iaf inte på utbildningen, men nu måste jag bara komma ihåg det vid dagsredovisningen sen.
Känner nästan att jag behöver hålla någon i handen medans jag säljer dom första 15 korten 
Det är en person som går förbi ibland. Han frågar hur jag mår och ser mig rakt in i ögonen, som att han kan se rakt igenom min fasad. Jag svarar alltid att det är bra, fast att jag kanske inte alltid är på bra humör. Han ser på mig att jag är trött oftast. Småpratar om allt möjligt en stund innan han går vidare.
Jag har ingen aning om vem han är, jag vet ingenting. Men ändå känns det som att han på något sätt känner mig, han vet vad som ligger under ytan.
Ibland brukar jag fundera lite på vem han är, hur gammal han är. Vart han cyklar jämt. För han har alltid med sig sin cykel. Alltid. Jag tror inte jag skulle känna igen honom utan den.
Men ibland känns det skönt att någon kan se bortom ens murar. Även om han inte vet någonting om mig, han vet inte ens vad jag heter. Men det känns som att han vet mina innersta hemligheter.
Känner att jag blivit mycket gladare nu. Och nej, jag har inte börjat med piller eller något.
Har börjat uppskatta alla små saker i livet. Och fått vårkänslor. Livet känns bra igen för första gången på länge
Inget kan förstöra mitt humör!
Pratade med mamma i nästan två timmar idag på jobbet. Om allt och inget. Och sen några timmar senare när jag ska bli avlöst på jobbet så pajjar ombudsmaskinen Så jag kan såklart inte redovisa
Ombudsmaskinen har strulat hela helgen tydligen för att dom nya Access-korten avmagnetiserat våra inloggningskort till maskinen, så vi kunde inte logga in för den kunde ju inte läsa korten. Och så när vi ordnat det så dyker nästa fel upp
Och självklart just när Esther ska börja jobba, som att hon inte fått nog med skit i måndags när maskinen var paj Men hon får iaf redovisa åt mig idag också. Så jag hoppas det går bra
Men blev Sussi på kasst humör för det? Hell no!
So, so what
I’m still a rock star,
I got my rock moves,
And I don’t need you,
And guess what,
I’m having more fun.
Jag är helt övertygad om att Broborna vill göra mig sjuk här. Dom kommer fram till luckan och när jag stämplar deras remsa så passar dom på att verkligen vinkla ner huvudet och hosta rakt in här. Inte konstigt att man blir förkyld och får feber emellanåt.
Igår var en händelserik kväll måste jag säga. Första gången jag ringt efter väktare.
Det kom en kille, runt 30 år, från Bålsta-tåget som liksom hasade fram och höll sig i väggarna fram till toalettdörren. Den går inte att öppna utifrån utan man måste komma fram till mig. Han kunde inte gå upprätt så jag blev lite orolig för honom.
Han vandrade iaf fram hit till mig och sa att han behövde gå på toa och att han hade lunginflammation och hade åkt omkring på tågen sen 18.30-tiden (det här var vid 21.00 ungefär) för att han somnade och åkte för långt. Han fick nyckeln till toaletten trots att jag var rädd att han skulle somna där inne, men han kom ut igen ganska snabbt. Sen satte han sig på bänken och jag var lite rädd att ha honom här om han inte satt stilla. Han kunde ju ramlat ner från plattformen eller vad som helst om han gick ut. Så jag ringde efter väktarna som fick hålla ett öga på honom.
Precis innan väktarna kom så kom det några ungar som började smälla smällare på plattformen så det var bra att väktarna kom. Då blev det iaf lugnt här.