Archive for the ‘”Pappa”’ Category
Titti hade lagt in en bra video på sin blogg, så pass bra att jag tänker repetera den här.
Jag hatar dig för att du satte mig i den här situationen.
Jag hatar dig för att du tvingade mig bli vuxen alldeles för tidigt.
Jag hatar dig för att du inte vill ha mig som din dotter längre.
Jag hatar dig för att du låter den där jävla kärringen styra ditt liv, vilket gör att mitt liv påverkas negativt.
Jag hatar dig för att du stängt av dig själv.
Jag hatar dig för att du förstört min själ.
Jag hatar dig för att du är min ”pappa”.
Jag hatar dig för att du är ett jävla as.
Jag hatar dig för att du vägrar höra sanningen.
Jag hatar dig för att du inte vaknar upp trots att jag näst intill sparkar in din mentala dörr.
Jag hatar dig för att jag behöver ringa din tvillingbrorsa/min farbror för att jag behöver hjälp.
Jag hatar dig för att du inte hör av dig.
Jag hatar dig för att du inte är den du var.
Jag hatar dig för att du har sagt att du är villig att offra mig för att få ligga.
Jag hatar dig för att du inte känner mig, och för att du aldrig försökt lära känna mig.
Jag hatar dig för att du inte finns i mitt liv längre.
Jag hatar dig för att du inte är som en normal pappa.
Jag hatar dig för att du inte ställer upp.
Jag hatar dig för att du tvingade mig ta rollen som du hade i vår splittrade familj.
Jag hatar dig för att du sa att jag inte ska behöva ta hand om såna här situationer vid 22 års ålder men tvingar mig in i den ändå.
Jag hatar dig för att du inte bryr dig längre.
Jag hatar dig för att du aldrig var hemma när jag växte upp.
Jag hatar att du sa att det värsta scenariot jag kunnat tänka mig var mitt och T’s fel.
Jag hatar dig för att du är den du är idag.
Jag är för alltid skadad tack vare dig.
Den mest obehagliga känslan jag någonsin upplevt är nog känslan av att någon vill mig illa. Med den enda motiveringen av att jag finns. Sen att jag gjorde motstånd sen dag ett gjorde nog bara saken värre. Men jag ger inte upp utan någon fight. Jag vägrar vika mig mer. Jag ska inte vara dig till lags för du är ta mig fan aldrig mig till lags. Jag kan minnas en enda sak du gjort för mig H. Det var att hämta mig i E-tuna. Men jag kan sätta allt jag äger på att det var för att du skulle kunna säga till B att du visst visat att du vill vara min vän och inte ställt dig i vägen. Men mig lurar du fan inte ska du veta. Jag ser rakt in i din bäcksvarta själ.
Jag står beredd hela tiden, jag vet att jag inte kommer att få vara ifred förrän du sitter där du hör hemma H. Men tro mig, jag är beredd. Som Evanescence sjunger ”One sweet day you’re gonna drown in my lost pain”. Och jag kommer stå och titta på, inte göra en enda rörelse för att hjälpa dig. För du har aldrig gjort något för mig, inte brytt dig utan bara kört rakt över varenda gång.
Men H, ALLA som betyder något i din lilla värld kommer att få veta sanningen och jag lovar att dom redan nu tänker saker. Sen kommer dom alla att tänka ”Jag visste väl det!”.
Innan någon läser det här vill jag bara påpeka att i det här inlägget är B min ”pappa”. Jag har valt att skriva B istället för ”pappa” pga av alla händelser som inträffat det senaste 1½ året. Han är inte längre min pappa.
Söndagen den 28:e mars skulle Titti ha åkt tillbaka till B’s hus i Enköping. Men då bestämde sig H för att hon skulle vara i Enköping och Titti fick inte vara där så istället satte B Titti i en liten stuga utanför Örebro från söndag till torsdag 1:a april. Då kom hon tillbaka till mig och skulle sova där en natt och sen dagen efter skulle hon åka till Enköping för då skulle H åka hem till Stockholm igen och jobba.
Istället för att allt skulle gå som man tänkt sig, vilket det aldrig gör när H är med i bilden eftersom att hon alltid gör allt för att förstöra, så ringer B till Titti och säger att han inte kan hämta henne för att då kommer H sjukskriva sig från jobbet bara för att stanna kvar i Enköping (vill bara tillägga att H blir 38 i höst).
Så B vägrar hämta Titti. Så jag ringer direkt till mamma, och sen till Yvonne. Hon skulle be S att ringa B, annars skulle dom åka till Enköping.
Och precis som jag trodde så fick dom åka dit för B svarar inte i telefonen.
Ingen var där när Titti kom dit, så hon går in med grannens nyckel.
Sen kommer B hem och verkar rädd över att Titti är där och irriterad och innan han kommer hem har han skickat något sms där det stog att han skulle sova på hotell, vilket bara var bullshit som allt annat han säger.
Sen bråkar Titti och B, så Titti ringer mig och är ledsen. Jag försöker ringa B som vägrar svara och sen stänger av mobilen. Så Titti går till honom med hennes mobil på högtalare och säger att han ska prata med mig. Men han säger att det vill han inte. Så Titti berättar för mig att högtalaren är på och jag börjar prata.
Men han är helt borta. Jag hade lika gärna kunnat sitta och prata med mitt saftglas på jobbet.
Så totalt manipulerad av H så det är otroligt.
Titti säger att hon vill åka tillbaka till mig och jag vill inte neka henne så jag säger att det kan hon.
På vägen i bilen så skäller även mamma på pappa via Tittis högtalare på mobilen.
Innan Titti åkte med Yvonne och S till Enköping så skickade B följande till mamma: ”Mitt ansvar som pappa upphörde när barnen blev myndiga som du vet. Titti säger att hon inte har någonstans att bo, men hon är välkommen till Gällivare. Jag har som snäll pappa erbjudit mig att betala resan dit och en resa till Stockholm varannan månad och där har hon ett hem och ta hand om. Men istället är det roligare att djävlas med mig som du och barnen har gjort dom senaste..” sms:et tog slut där, men han har tjatat om 15 månader. Så jag antar att det är det som saknas i sms:et.
Varje minut, varje timme, varje sekund måste jag leva med vetskapen om att min biologiska ”pappa” inte vill ha mig längre. Han bytte bort mig och min tvillingsyster mot en fitta.
I lördags, dagen efter sms:et så ringer jag pappa strax innan 15.00 och frågar om han tycker det är okej att skicka såna sms. Han svarar nej. Sen berättar han att hon varit i Enköping under dagen och kånkat ut en massa saker därifrån. Och mitt hjärta slutar slå.
Jag frågar vart han är och när han kommer hem. Han svarar om en timme, vilket skulle vara runt 16.00.
Titti var med Tintin på Willys och hade inte kommit hem än och jag vet inte vad som hänt eller hur Titti kommer ta det. Jag vill inte ringa heller för jag tycker inte att man ska få höra sånt när man är ute bland folk. Så jag väntar på att hon kommer hem vilket hon gör ganska snabbt och hon blir chockad och ledsen. Jag säger att pappa ska ringa när han kommer hem.
Jag ringer mamma och berättar och hon blir orolig såklart.
Pappa ringer upp en stund senare och berättar att hon tagit med sig illern hem och påstår sig ha dödat den och slängt allt på tippen.
Det blir tyst när nyheten sprider sig och alla blir utom sig av oro. Jag ringer mamma och berättar. Även hon blir utom sig av oro.
Jag ringer pappa och säger att vi måste åka NU till henne och hämta illern, oavsett om den är död eller levande. Den ska fan inte vara hos henne oavsett. Vi ska rädda henne.
Men han vill inte.
Vi ringer polisen och berättar om allt men dom kan inget göra påstår dom så länge det inte blir en direktkonflikt och Titti säger att om inte dom åker så åker hon själv, vilket dom avråder henne ifrån. Men det skiter man ju i i ett sånt läge.
Vi försöker med pappa igen, men det går inte.
Så jag får en impuls och ringer Yvonne, mina kusiners mamma. Hon blir också chockad av berättelsen och säger ”Vi måste ju göra något!” och hon säger att hon ska försöka fixa någon som kan köra oss och frågar om vi vill åka isf. Och det vill vi ju självklart. Hon ringer upp en stund senare och säger att vår kusin kan köra oss.
Han dyker upp ungefär 2 timmar senare och vi åker iväg.
När vi börjar närma oss så börjar hjärtat slå fort och jag försöker peppa mig själv.
Vi kommer fram till porten, hoppar ur bilen och lyckas ta oss in genom porten ganska direkt. Vi åker upp till hennes lägenhet och plingar på, men självklart inget svar. Så vi börjar plinga konstant istället på dörrklockan. Sen så ringer vi polisen igen. Dom säger att dom ska skicka en bil och att det förmodligen kommer ta lite tid, men vi säger att vi kan vänta.
Sen öppnar Titti brevinkastet och säger i rådande, inte hotfull, ton att det är nog bäst för henne om hon samarbetar.
Ganska direkt så ringer pappa upp Titti och säger att hon inte vågar öppna dörren när vi står där så vi får åka ner med hissen och vänta på att hon ställer ut sakerna utanför dörren innan vi kan åka upp.
Sen ringer pappa upp igen och säger att vi kan åka upp. Och utanför dörren står illerburen med illern i. Som tur var levande och verkar inte ha tagit någon skada av dagens bravader.
Vi tar med henne ner till säkerheten i bilen och åker upp igen och förväntar oss att det ska komma ut en resebur och lite mer saker. Men inget står där.
Vi ringer pappa och säger att det saknas lite grejer och att han får säga åt henne att ställa ut sakerna. Han ringer upp strax efter och säger att hon påstår sig ha slängt allt annat. Så Titti ringer polisen igen då ingen bil har kommit och berättar vad som har hänt under tiden och frågar om vi ska vänta på bilen eller om vi ska åka därifrån och göra en stöldanmälan istället. Dom säger att vi ska anmäla så vi åker därifrån med illern.
Det sjuka som jag kommit fram till såhär efter att det lugnat sig och vi fått hem Idun till säkerheten så känner jag att jag var aldrig direkt chockad över att hon gjorde såhär. Klart att jag blev förvånad, men inte i den grad som jag borde ha blivit. Jag förväntar mig precis vad som helst.
Det visade sig att hon har slängt saker för Titti för ett värde av mellan 2500-3000 kr. Hon hade t.o.m. dragit ur tre lådor ur Tittis byrå och tagit med sig för att den inte ska gå att använda :S
Hur sjuk är man inte då?
Jag kan bara tacka Gud för att resten av Tittis grejer är här hos mig, där ingen kan ta dom. För vem vet vad som annars hade försvunnit? Hon hade ju med all säkerhet tagit allt av värde.
Även om det känns som att pappa börjar förstå vilken sjuk människa hon är så vet vi att det inte är över. I mina, och andras ögon, är hon en psykopat och man vet aldrig vad som kan hända. Hon lär inte ge sig även om det skulle ta slut.
Igår när Titti åkte tillbaka till Enköping så skrev hon på msn ”Hörde att du var tillbaka i Enköping, då ses vi imorgon..” Titti hade svarat ”Bra, ta med dig mina saker eller pengar för allting.”
Sen hade hon börjat tokringa som vanligt. Pappas mobil var förmodligen avstängd så hon började ringa på hemtelefonen istället, trots att klockan var 23.00 ungefär, så Titti drog ur telefonen ur jacket.
Idag, och alla andra dagar kommer kedjan att sitta på dörren, så även om du har nyckel så kommer du inte in. Vi fixar dock mer än gärna skjuts därifrån i blå/vit bil. Så känn dig välkommen att hälsa på!