Nu har jag och Tintin iaf kommit förbi skiten mellan oss. Är väldigt glad över det.
Men har fortfarande lite kvar.
Och du vet vem du är, och jag vill att du ska veta en sak.
Om du dyker upp på msn och skriver ”Har du tid nu eller?” så tar jag det som att du försöker öppna diskussionen med en dålig attityd och då känner inte jag att jag är villig att prata igenom det. Ska vi prata om det så öppnar vi diskussionen med vilja att lösa skiten och öppna sinnen. Och vi MÅSTE kunna se saker från bådas håll, inte bara från vårt egna. Och det tycker inte jag att du gör. Jag tänker inte ta ansvar för bådas felande, du får ta ansvar för dina misstag och jag tar ansvar för mina.
Jag känner mig rädd..
Vad har hänt med dig?
Vi har ju kunnat prata om saker innan, varför stänger du mig ute nu?
Mys att alla ska missuppfatta precis allt man säger/skriver.
Framförallt du Tintin som läste senaste inlägget helt jävla fel. Så nu är man med i två personers msn-nick. Fan så härligt. Snart lägger jag mig i någon jävla snödriva och skiter i allt.
Jag har sagt vad jag kan säga till dig Tintin, men du ville inte höra. Så vad mer vill du att jag ska göra?
Jahaja.. Jag lägger mig i folks privatliv och jag är tydligen kär i en kompis kille.
Fläk inte ut ditt ”privatliv” för mig om du inte klarar av att höra min åsikt om det för det första.
Och tro inte för en sekund att jag är kär i din kille, för det är jag verkligen inte. Jag visste att du skulle tro det, men så är inte fallet.
Och sen vill jag att ni tänker lite på en sak: Hade jag varit en bra vän om jag inte försökt få er att komma på rätt spår i livet? Att jag bara suttit tyst och låtit er falla, är det det ni vill?
För om det är så så är inte jag rätt person för er.
Jag känner att jag har försökt så gott jag kan nu. Jag tänker vänta på att ni vill lösa problemen med mig. Om inte så får jag önska er all lycka i livet. För ni har varit underbara vänner tills den här skiten bröt ut.
Jag orkar inte mer nu.
Alla bara tar och tar och tar mina krafter ifrån mig.
När ska jag hitta vägen tillbaka till min energikälla?
Jag vet inte..
Men har bråkat med en tjejkompis, som jag försökte reda ut det med, men tyckte inte jag fick någon direkt respons, men jag har åtminstone sagt det jag tänkte säga.
Har även tjaffsat med en annan tjejkompis. Och du får ursäkta, men du vet att jag säger vad jag tycker. Och du frågade vad jag tyckte och jag gav dig svar. Och passar bara min ärlighet när den inte har med dig att göra så är det tyvärr inte mitt problem. Jag står för allt jag har sagt angående det här. Och jag kan inte säga mer än lycka till.
Du vet att du är en av mina bästa vänner också, men här står vi nu. Det kommer säkert ordna sig, men just nu så är du en ytterligare negativ källa i min värld och det är inte vad jag behöver nu.
Du har ställt upp för mig o.s.v. Och jag tycker faktiskt att jag har ställt upp för dig med, t.o.m. när du sa saker som jag inte gillade att höra om en annan av mina bästa vänner. Men jag lät dig prata och klagade jag när du sa saker som jag inte gillade att höra? Nej. Kom ihåg det.
Titti är mer eller mindre galen på pappa, likaså mamma. Men pappa har inte kuk nog att stå upp för vad han har gjort. Och han är så jävla dum att han tror att vi kommer att ”lugna ner oss” om han ignorerar oss. Det är skrattretande.
Jag kan bara hoppas att kärringjäveln är värd allt det här. Inte för att hon bevisat det för oss andra, men ja..
Ska bli skönt att vara ledig imorgon, ska bara ligga helt jävla död hemma och sova. För jag orkar inget mer, varken fysiskt eller mentalt. Jag är bara så trött på allting nu.
No more sorrow
I’ve paid for your mistakes
Your time is borrowed
Your time has come to be replaced
Your time has come to be replaced
Your time has come to be erased
En person har gett mig hoppet tillbaka.
It is breaking me down
Watching the world spin round
While my dreams fall down
Is anybody out there?
It is breaking me down
No more friends around…
And my dreams fall down…
Is anybody out there?
Can anybody out there hear me?
‘Cause I can’t seem to hear myself
Can anybody out there see me?
‘Cause I can’t seem to see myself…
There’s gotta be a heaven somewhere
Can you save me from this hell?
Can anybody out there feel me?
‘Cause I can’t seem to feel myself
Losing my way
Keep losing my way…
Keep losing my way…
Can you help me find my way?
Losing my way
Keep losing my way
Keep losing my way…
Can you help me find my way?
It is breaking me down
Watching the world spin round
While my dreams fall down
Is anybody out there?
It is breaking me down
No more friends around…
And my dreams fall down…
Is anybody out there?
Can anybody out there hear me?
‘Cause I can’t seem to hear myself
Can anybody out there see me?
‘Cause I can’t seem to see myself
There’s gotta be a heaven somewhere
Can you save me from this hell?
Can anybody out there feel me?
‘Cause I can’t seem to feel myself.
Losing my way
Keep losing my way
Keep losing my way
Can you help find my way?
Losing my way
Keep losing my way
Keep losing my way
Can you help me find my way?
Can anybody out there hear me?
‘Cause I can’t seem to hear myself
Can anybody out there see me?
‘Cause I can’t seem to see myself
There’s gotta be a heaven somewhere
Can you save me from this hell?
Can anybody out there feel me?
‘Cause I can’t seem to feel myself.
Can anybody out there hear me?
‘Cause I can’t seem to hear myself
Can anybody out there see me?
‘Cause I can’t seem to see myself
There’s gotta be a heaven somewhere
Can you save me from this hell?
Can anybody out there feel me?
‘Cause I can’t seem to feel myself
Losing my way
Keep losing my way
Keep losing my way
Can you help me find my way?
Losing my way
Keep losing my way
Keep losing my way
Can you help me find my way?
I förrgår var du här och hämtade ”dina grejer” pappa. Men det gör inget, jag kan inte känna något ändå. Absolut ingenting.
Du tvingade t.o.m. mig att åka till jobbet och hämta min dator och tvingade mig att vara stark inför en av mina kollegor. Jag såg på honom att han förstog att något var fel, men han frågade inget.
På vägen dit så sa du ”Jag hoppas du förstår varför jag gör såhär.” Hur menar du att jag skulle förstå det? Visst, det står att hon är en fitta här på min blogg. Men det är faktiskt min åsikt. Och hon verkar inte vilja förändra det heller. Du skulle bara veta vad det kunde ha stått om dig här pappa. Det som står nu är ingenting av vad jag känner. Eller inte känner kanske jag borde säga. Jag borde vara jättearg och ledsen och förstöra grejer kanske. Men det gör jag inte. För jag har blivit sårad så djupt in i själen att jag är som ett tomt skal. Jag kanske kan verka glad emellanåt. Men det är en fasad jag har satt upp när jag vill tänka på annat.
För er som undrade vad jag svarade på frågan så svarade jag ”Nej. För det finns inget som kan rättfärdiga det här.” då svarade pappa ”Men du förstår väl att jag inte tänker betala 1000 kronor för saker som du sitter och kaxar och kallar Helena för fitta på?”. Då svarade jag ”Det är lugnt, jag kan betala själv.”
Och här sitter jag nu. Med MIN nya laptop som JAG har betalat för MINA pengar och kaxar och kallar Helena för fitta.
Sen så tog jag upp det här med förlovningsdagen. Du sa att du inte kunde göra något åt det nu. Nej, så kanske det är. Men du skulle ha tänkt på det innan. Hur ska jag kunna vara glad över att min pappa förlovat sig med en 20 år yngre kärringjävel som inte kan bete sig som en vuxen, som dessutom har funnits med under halva mitt liv, fast dold, på MIN födelsedag. Det går inte att säga annat än att det är ett hån mot mig. För det är det. Och det var precis det du planerade Helena. Jag hoppas att du är nöjd över att du har förstört mitt, Tittis och mammas liv.
Jag säger inte att mamma och pappa kanske inte skulle ha skilt sig. Sånt händer ju oavsett. Men jag är helt övertygad om att allt hade kunnat sett anorlunda ut.
När du du åkte så såg det ut som att du skulle börja gråta. BRA! Är allt jag vill säga. För alla tårar som fallit från mig kan säkert skapa ett nytt världshav.
Du sa ”Jag hoppas vi inte förlorar kontakten på grund av det här.” jag svarade ”Jo, det gör vi.” ”..För jag vill väldigt gärna veta hur det går med jobbet. Och jag tänker ringa och jag hoppas att du svarar.” ”Vi får se.”
Den enda telefonen du kan nå mig på är hemtelefonen. För mitt mobilnummer får du inte. Det förtjänar du inte.
Och igår när jag satt på jobbet så ringde mamma och frågade om jag behövde prata av mig. Svarade att det kanske var en bra idé. PO hade sagt att han kunde åka ner, för han har också brutit kontakten med sin pappa och mamma tyckte att han skulle ha bättre svar än vad hon skulle ha haft.
Blev att vi åkte och köpte min nya dator och gick ett varv på ikea. Köpte en present åt mamma där också. Var rätt skönt att bara gå runt och tänka på ingenting. Fast jag tror att PO förstår hur illa det är med mig nu.
Men om man börjar gråta direkt när ens pappa säger ”Jag tycker om dig” mår man nog inte riktigt bra. Och så har det varit i säkert 6-7 år iaf.
Mamma ringde släkten igår. Tycker det var bra. Lite nervös över att dom ska läsa min blogg kanske. Inte för att jag skäms, men ja. Tänkte kanske inte att allt skulle bli så stort. Och då är vi åter tillbaka till att jag inte kan se saker på rätt sätt igen. Men nu är det som det är.
Ska väl avsluta det här inlägget med att tacka mina släktingar för att ni tog er tid att läsa om ni gör det.