Känner mig så jävla lurad och besviken på allt och alla. Vart fan har alla som man kunde lita på tagit vägen?
Tycker att alla bara tar och tar av mig men ger ingenting tillbaka. Jag har inget mer att ge nu. Nu vill jag se att folk jobbar för MIG. Jag är faktiskt inte så jävla dum som alla verkar tro/tycka. Jag är trött på att alltid få jobba för två. Vart fan är dom som mer än gärna vill visa mig att dom finns där och vill vara med eller ha just mig. Bara för att jag är den jag är. Såna finns väl inte..
Känns som att jag alltid behövt fixa allt i mitt liv på egen hand. Visst, det är väl bra för då vet man att man kan. Men man blir liksom tömd på mental styrka. Och min brunn har sinat. Nu får någon ta och fixa den åt mig.
Jag tänker inte lyfta ett finger för dig om inte du gör det för mig först.
Det ultimata sveket är nu gjort..
Pappa valde bort mig för sin 20 år yngre golddigger.
Han ska dessutom ta ifrån mig min telefon och min dator. Även min systers studentpresent (hennes bärbara dator).
Tack pappa. Eller jag ska kanske inte säga pappa. För du vill ju inte ha mig längre. Men vet inte vad jag ska kalla dig för. Finns många alternativ i mitt huvud. Men du är härmed död för mig. För jag är ju död för dig.
Men för alla er som vill veta lite av sanningen så gick min pappa bakom ryggen på min mamma från att jag var 8 till att jag var 16. Mamma visste om det men ville inte bryta ihop inför mig och min syster. Min mamma är den starkaste kvinnan jag någonsin har mött. Förstå att leva med den vetskapen, dela sovrum med mannen som hon en gång älskade och gifte sig med, pappan till hennes två barn, i 8 år.
Mamma ville ta livet av sig fick jag reda på genom pappa. Han la skulden på mig och min syster. Den känslan är obeskrivlig. Du skulle sett mamma när jag berättade det för henne några månader senare. Klarade det inte ens utan att bryta ihop.
Mamma hittade kvitton från en resturang som hade samma datum som när hon fyllde år.
Min syster fick låna pappas mobil en gång, hon kollade sms av misstag. Där fanns ett sms från pappa till FITTAN där det stog att dom hade träffat FITTAN före mig och min syster.
Tänk på den här FITTAN som hela tiden visste att hon gjorde fel. Levde av vår pappa. Men vad gör inte såna FITTOR för pengar?
Och när mamma sedan säger till pappa att nu vill hon skiljas för hon inte orkar längre. Då gråter han och vill lösa allting. Men mamma ville inte, det var försent. Och vem kan klandra henne? Ingen vid sina sinnens fulla bruk i alla fall. Hon sa att han kunde vända sig till sin älskarinna (läs golddigger), då sa han att det inte var seriöst mellan dom.
Det tog cirka 1½-2 år innan vi fick träffa FITTAN. Hon vågade väl inte visa sig för oss. Hon sa knappt någonting till oss trots att vi försökte prata med henne. Vi gick verkligen in med öppna sinnen trots allt vi visste. Men inte tog hon chansen. Jag har inte ens träffat henne 10 gånger sen dess. Och jag tror att jag var runt 18 när jag träffade henne första gången. Det verkar däremot som att släkten känner henne bra med tanke på hur dom beter sig på släktträffar.
Och här sitter vi nu idag. Sms:et kom för en timme sen. Såhär står det: ”Hej. Jag har varit i kontakt med Tele2 och frågat vad jag behöver göra för att säga upp det bredband och dator som mitt företag abonnerar på samt din nya telefon ifrån 3 och säger jag upp det på måndag så behöver jag lämna tillbaka grejorna nästa vecka för jag vill inte betala för den utrustning som du sitter och kaxar och tjaffsar med så du får fundera på om du vill gilla läget eller kaxa på någon annan dator. Jag vill ha ditt svar senast på söndag kväll.”
Här ser ni nu svart på vitt, fritt för hela världen att se, att min pappa försöker skrämma/muta mig till tystnad. Men jag är ledsen pappa. Jag tänker aldrig mer bli mutad eller skrämd till tystnad. Det är slut nu.
Jag har precis beställt en ny telefon och en ny dator köper jag väl senare också. Jag behöver aldrig dig mer. Jag tänker inte ens ge dig mitt nya nummer. Så illa har du gjort mig nu.
Men en sak ska du veta pappa. Du får inte tillbaka dina saker utan att jag får svar. Tack förresten Magnus för tipset <3
Hej då för alltid pappa.
Hold me now
I’m six feet from the edge and I’m thinking
That maybe six feet
Ain’t so far down
Jag vet fan inte vad jag ska säga längre. Ni glömmer när vi fyller år, eller om jag ska säga vad jag tror så skiter ni väl fan i det. I alla fall DU Helena! Vem fan tror du att du är?!
MIN pappa får inte skjutsa mig någonstans, får han ens träffa mig för dig? Eller du kanske vill att jag ska flytta lika långt bort som Titti är? Det kanske är det närmaste du kan klara av? Du kan inte ta en jävla diskussion utan att ringa och skvallra för pappa? Och sen svarar du inte ens? Du får fan gråta hur jävla mycket du vill! Jag skiter i det här nu!
Du har funnits med sen vi var 8 år. Vadfan är du för en jävla fitta rent ut sagt?! Du har förstört ALLT! Hoppas du känner dig jävligt nöjd! Det är så jävla svårt att gilla dig när mer och mer bara kommer fram hela tiden och du vill inte ens lära känna oss heller. Hade du skött det här någorlunda snyggt hade det kanske varit lättare men nu är det försent.
Och det är förjävligt att du satt upp bilder hos pappa från 2005. Då hade inte ens mamma och pappa skilt sig. Hur kan du ha mage att göra så mot oss? Vi är fan inte idioter!
Att du bara tror att vi går runt här helt ovetande.. Det är fan skrattretande. Har så sjukt mycket aggressioner inom mig om allt det här. Det här är bara toppen av isberget.
Klart som fan att jag är besviken. Det finns fan 364 andra dagar på hela jävla året och ni väljer våran födelsedag? Ni TAR vår födelsedag ifrån oss. Ni låter oss hamna i skymundan för att ni ”tänkte inte på det”. Vilket jävla hån!
Och jag ska inte ens börja egentligen när det gäller dig pappa. Jag hoppas verkligen att du läser det här. För det ska du fan göra. Vartenda jävla ord om jag så ska behöva läsa skiten för dig!
Mitt jobb har JAG förtjänat för att jag är BRA. Inte bara det, jag är helt jävla bäst! Men inte fan kan du se det. För du ser bara att du fixade det här åt mig. Att du alltid ska minimera mig och få mig att känna mig liten. Helt värdelös får du mig att känna mig. Men det är väl det du vill. Kan du ens något annat? Vill du veta vem jag var eller har blivit? Eller ser du bara mitt ”feta” skal som måste gå ner i vikt? Verkar så..
Kommer du ihåg när jag sa till dig att om du inte ens försöker förändra dig så bryter jag kontakten? Det gick bra till en början, men nu är vi tillbaka igen. Och här sitter jag återigen så besviken att jag inte kan känna något längre. Du har fått mig helt bedövad känslomässigt. Är du nöjd nu? Eller vill du att jag ska gå så pass att jag tar livet av mig också? Det kommer du aldrig att lyckas med. Jag förtjänar så jävla mycket bättre än det här.
När jag ringde nyss så frågade du inte ens vad jag hade sagt. Du sa bara att jag skulle sluta tjaffsa med din nya kvinna som beter sig som en bebis. Och så sa du att du inte hade tänkt på att det var min födelsedag. Och om du inte ens kan komma ihåg den födelsedagen som nyss var för 21:a gången så tänker du väl inte på mig heller mer än som en börda. Så jag tänker lätta på den bördan. Jag behöver inte dig, för du vill inte ha mig ändå.
Dra åt helvete båda två. Jag tänker inte höra av mig. Vill ni mig något så vet ni vart jag finns. Men jag vill inte höra annat än ursäkter. För jag tänker inte ta mer skit av er två.
Födelsedagen var inte direkt kul för min del. Jobbade 4.50-12.10 och självklart satt jag uppe hela natten för att jag hade bråkat med en person.. :/
Så det blev mest att jobba och sen sov jag hela dagen och vaknade vid 22-tiden. :/
I fredags så kom ju lönen iaf. Och jag låg riktigt bra till ekonomiskt och tänkte att nu ska jag köpte födelsedagspresenter till mig själv. 
Blev två par skor, 5 trosor, ett par hörlurar och ett Singstarspel så att man har lite att göra på festen, när den väl blir av.
Spenderade asmycket pengar på mig själv iaf. Och så vann jag 4 auktioner på Tradera också Så nu får jag lägga ner till nästa löning 
Mina födelsedagspresenter: Första paret blev bruna och andra paret skor var svarta. Hörlurarna behöver ju inget sägas om, dom är ju megafina som dom är 
Jag har tänkt på det ett litet tag. Och nu har jag kommit fram till att det är verkligen fel på mig. Jag är inte som jag ska vara. Jag är helt jävla pms:ig och klantig.
Jag vet inte vad som hänt riktigt, känns som att det är för många bakslag från förra året som fått mig helt crazy.
Om man då träffar någon ny, hur bra är det då om han ser ens dåliga sida som inte ens stämmer med hur jag är? Känns skit.
Plus att jag för bara några minuter sen fick höra att pappa ska förlova sig. Visst det är ju trevligt. Men sättet han sa det på..
”Vi tänkte att vi skulle förlova oss den 21:a, men vi tog den 22:a och då kom jag på att det är ju er födelsedag!”
Ursäkta men.. Vi fyller 21 år nu på torsdag. Och vår pappa glömmer bort när vi fyller år? Det är ju så man vill lägga sig ner och dö.
Varför förväntar jag mig ens något? Jag blir ju så jävla besviken jämt ändå.
Mamma och Po förlovade sig iaf när vi var där. Dom ville att vi skulle vara med. Det uppskattar jag. Men pappa ska tydligen förlova sig i ett helt annat land. Och som födelsedagspresent får man väl en jävla kaffekopp med någon dåligt ritad karta av Gran canaria på.
Tror jag ska sluta att förvänta mig något mer nu. Mitt hopp ligger på en riktigt låg nivå just nu.
Jag har tänkt en del på att många inte kan låta upptagna tjejer/killar/kvinnor/män vara ifred. Vad fan är det med folk idag?
Och alla jävla ex hit och dit. Vad ska det vara bra för? Det är slut – Get lost!
Visst man skiljs som vänner, men man kan i stort sett aldrig vara vänner ändå, så varför ens försöka? Och om man nu skulle vara vänner. Varför kan man inte ha ryggrad nog att säga att man skaffat en ny efteråt? Om man är vänner så ska man ha kommit över varandra, men det är ju aldrig så.
Förhållanden är lite som blommor. Man sår ett frö, det växer upp till en vacker blomma, i många fall vissnar den och dör. Men på något sätt är det ändå som att från blomman som vissnade så ramlade ett nytt frö ned i jorden. Det kan ligga där ett tag, kanske år. Och om man får kontakt med personen igen så börjar det där nya fröet gro, för man kommer alltid bara ihåg det bästa från ens tid tillsammans.
Och då kanske ena parten redan har träffat en ny som får lida. Men inte fan ägnas den en tanke.
Jag hatar personer som bara tar för sig som att dom skulle äga hela världen. Var en som jag känner som trodde att jag var på g med en killkompis för några år sen. Hon såg till att hon kom dit först och bara roffade åt sig av honom.
Jag är inte arg över att hon tog honom, för jag och han var inte på g och har aldrig varit det heller. Men just sättet gör mig asförbannad. Och just att hon satt och sa det till mig öga mot öga. Hallå? Har du ingen skam i kroppen eller?
Och så småningom vissnade även deras blomma. Och sen nästan ett år senare så ska hon på honom igen?
Du får ursäkta mig om du läser det här, men det skulle du ha tänkt på lite tidigare, med tanke på allt som hände så förtjänar inte du honom.
Han ska ha någon som älskar honom som han förtjänar att bli älskad, han ska ha värme och kunna känna tillit. Han ska ha allt han behöver.
Och det kunde inte du ge honom. Du förtjänar inte honom.
Idag berättade min arbetsledare att jag kommer få fast anställning 1 februari 
Känns så jävla bra! Kan inte inse vilken tur jag haft tror jag :S
Sjukt jobbig vecka annars.
Bor numer själv igen. Känns skönt samtidigt som jag har dåligt samvete över att ha sårat en person. Men jag antar att det är livets gång.
Själv känner jag mig otroligt likgiltig inför allt. Jag kan inte känna ett skit. Varken direkt lycka eller sorg. Allt bara rinner av som på ett paraply. Hoppas på att återhämta mig snarast..
Fast veckan har inte bara varit skit. Malin var ju här och förgyllde 5 av mina dagar. Ser ut som skit i vardagsrummet, men det var det värt. Fick ju vara massa fin på nyårsafton. Borde väl ha tagit bild, men ni som känner mig vet ju hur jag är.
Gud vad jag svamlar på. Ingen orkar läsa iaf.
Det var väl allt för idag.
Natti people.
Jag har upptäckt att min engelska är rätt bra ändå.
Kommer en del utländska kunder på jobbet ibland. Jag blir nästan alltid imponerad av mig själv Pratar helt felfritt, om jag inte blir osäker över något såklart. Men det brukar ändå flyta på bra.
Det är värre med kunder som inte kan prata vare sig engelska eller svenska. Försök förstå att t.ex. en arabisk äldre kvinna vill köpa ett månadskort, och hon pratar på sitt språk, som jag dessvärre inte förstår något av alls, samtidigt som hon pekar.
Det hände faktiskt förra veckan tror jag det var. Satt inte ens på min egna linje då.
Det kom iaf fram en kvinna som sa något med siffran 18. Men jag har ingenting för 18 kr att sälja. Så jag blev förvirrad och hon blev mer och mer irriterad. Jag höll upp olika biljettsorter och allt möjligt men inget var rätt så till slut sa hon något som jag tror var en svordom och gick därifrån.
Inte så jäkla lätt att förstå någon som inte kan prata vare sig svenska eller engelska och ändå bor i Sverige, där större delen av befolkningen pratar engelska. Utöver svenska då såklart.
Jag har nu fått upp ögonen för Tradera.com
Lite för mycket är jag rädd, blir väl så när man äntligen fått pengar att kunna göra något med. Hittade en del fina saker Hoppas att jag vinner auktionerna.
Har även hittat julklappar som jag hoppas på åt mina bäjbs
Men dom får bli hemliga ifall att dom nu skulle läsa det här. Ja, jag menar er Tintin och Malin!